Barnvagn – Emmaljunga NXT90 F

Josefine Barnvagn 2 Comments

I helgen har vi pysslat med lite av varje, både vanligt vardagspyssel så som att städa lägenheten men även lite förberedande bebispyssel♥

Vi avslutade helgen med en mysig grillstund hos blivande farmor i det härliga sensommarvädret som var idag!

Barnvagnen är beställd

Bland annat har vi i helgen äntligen fått tummen ur och kommit fram till vilken barnvagn vi vill ha, och beställt den! Nu väntar vi spänt på att butiken vi valt som återförsäljare ska återkomma till oss för beställningsbekräftelse. Vagnen vi valde till vår bebis är Emmaljungas modell NXT90 F, en av de få vagnarna som inte har en ergonomisk sittdel. Detta på grund av att både jag och R skulle själva bli galna om vi konstant skulle sitta i en skålformad sittdel som enbart lutas bakåt när vi ska sova…hur bekvämt är det egentligen att sova med fötter och ben ”i luften”? Samt att i en icke ergonomisk sittdel kan barnet välja att sova på sidan och få sova mer som i en riktig säng än i en vagn. Detta är dock enbart våra egna tankar, och vi var tidigt bestämda vid att vi inte ville ha en ergonomisk sittdel till vårt barn.

Något jag däremot ser som en stor fördel är att sittdelen på vagnen är väldigt enkel och smidig att vända på, så att barnet kan åka både med ansikte och rygg mot den som kör barnvagnen.

 

 

Emmaljunga NXT90 med liggdel, Lounge Grey, bild lånad av Emmaljunga.se

Emmaljunga NXT90 F, Lounge Grey, bild lånad av Emmaljunga.se © Sven Persson / swelo.se

Under tidens gång har vi i våra barnvagnsdiskussioner även hört av vänner och bekanta som redan har barn, hur de själva önskar att de inte hade valt en ergonomisk sittdel till sitt barn, då de bland annat upplever att barnet inte sitter bra eller inte trivs så gott i vagnen.

Hoppas att vi snart får höra av vår återförsäljare och får mer information kring när vagnen beräknas levereras till oss.

Vad behöver barnet till barnvagnen?

Än har vi mycket kvar att fundera över, vad mer behöver ett barn till sin barnvagn? Kudde, täcke, filt…vad behövs och vad är bäst?

Jag ser fram emot många härliga diskussions och google-timmar med såväl min sambo som olika diskussionsforum samt våra vänner och familjer!

Vi har dock redan beställt Emmaljungas NXT90 Winter seat liner, Emmaljungas egna åkpåse som jag tycker verkar supermysig! Tänk själv att få krypa ner en kall vinter- eller höstdag i denna mjuka åkpåse med (så vitt jag förstått) fårskinnspäls 😀 Denna passar däremot inte till liggdelen, utan enbart till sittdelen. Men varför vänta på att beställa den till nästa höst när vi redan är säkra på att denna känns rätt för oss?

Emmaljunga NXT90 Winter seat liner, Lounge Grey, bild lånad av Emmaljunga.se © Sven Persson / swelo.se

Välja bärsele

Josefine Barnprylar 0 Comments

»innehåller annonslänk för Babyland«

Bärsele, vilken ska man välja?

Jag började tidigt att kika på vilken bärsele som kändes bäst lämpad för oss, funderade på hur och när jag ville använda den och hur länge jag trodde att det skulle bli aktuellt för oss att använda en bärsele. Jag kom fram till att den verkar smidig redan från dag ett, särskilt om vi får en ”mammig” bebis. Att kunna röra sig lite mer fritt i lägenheten och ha båda armarna fri till att t.ex. göra frukost känns som en god idé (…sedan om det kommer fungera i praktiken är väl en annan sak 😉 ). Jag vill även kunna använda bärselen så länge som möjligt, tänker att det kan vara ett smidigt alternativ till barnvagn om vi ska till t.ex. BVC, då vi åker både kommunalt med buss/spårvagn och med bil.

Vad blev våra krav på en bärsele?

Jo, att den ska:

  1. kunna användas så tidigt som möjligt med bebisen.
  2. kunna användas så länge som möjligt, och vara ergonomisk för både vuxen och barn.
  3. att ett större barn ska kunna vara med och se världen, så att den kan bli buren både med ansiktet framåt, mot den som bär samt åka på den vuxnes rygg.
  4. Sedan tyckte jag att det var positivt om den hade en neutral färg också, så att den passar både pojke och flicka, samt att den matchar oavsett vilka kläder vi har på oss.

Tidigt i graviditeten tyckte jag att alla dessa krav stämde in på Ergobabys bärsele 360, och hade väl i princip bestämt mig för att det var den jag ville ha. Jag diskuterade mina tankar med min sambo och vi lyfte frågan med våra vänner som redan har barn, de rekommenderade lite olika bärselar och sjalar men efter att vi kikat på dessa kände vi inte att någon av dem hade allt vad vi sökte.

Tidigare i höst lanserade Ergobaby sin nya bärsele: Omni 360. Detta är en kombination av deras 360 och adapt.

Enda skillnaden som jag märkt när jag läst på om dessa olika bärselar är att Omni 360 inte behöver ett spädbarnstillägg, utan att den är anpassad för bebisen direkt. Detta är en egenskap den fått av Ergobaby Adapt. Samt att Omni 360 går att bära på alla fyra positioner, precis som den Ergobaby 360 vi hade fastnat för från början.

Vad blev vårt val?

Slutgiltliga valet för oss blev alltså en Ergobaby Omni 360, och vi valde färgen Pearl Grey.

Omni 360 Baby Carrier All-In-One: Pearl Grey, bild lånad av store.ergobaby.com

Spjälsäng beställd! – så tänkte vi

Josefine Barnrum 0 Comments

»innehåller annonslänk för Babyland«

Spjälsäng, vilken är bäst?

Då vi inte har så stort sovrum så hade vi inte så många spjälsängar att välja på, eftersom vi gärna vill ha bebisen sovandes bredvid oss den första tiden. Vi har beställt Trolls spjälsäng Lux Dropside, vilket är en spjälsäng vars ena långsida går att fälla ned en bit. Då vår säng är rätt så hög, så tror jag inte att den spjälsängskanten kommer att bli allt för hög jämfört med vår säng, utan att det nästan blir som att ha en bedsidecrib.

Troll Lux Dropside, bild lånad av Jollyroom.se

Vi ville gärna ha en bedsidecirb från början, men insåg rätt snabbt att det inte var något för oss då en sådan är rätt så liten. Det går inte att sänka botten på sängen, vilket gör att den bara går att använda under bebisens första månader. När bebisen blivit såpass stor att hen kan sitta upp eller drar sig upp mot spjälorna så måste man byta säng till en med sänkbar botten.

Fördel med dropside

Vårt val blev som sagt en säng med en så kallad dropside, att man kan fälla ner ena spjälsidan en bit för att lättare lägga ner barnet i sängen. Detta tror jag kommer göra störst skillnad när bebisen är såpass stor att vi har sänkt botten på sängen. Det blir ju då inte lika tungt att lägga/lyfta upp bebisen när man kommer åt lättare och spjälorna inte blir lika höga som i en vanlig spjälsäng.

Sedan tror jag som sagt att det är en fördel att ha dropside till vår höga säng, då jag tror att spjälorna inte kommer att vara lika märkbara som i en vanlig spjälsäng.

Tillbehör till spjälsäng

Vi har även beställt madrass, täcke och plastad frotté till spjälsängen. Hoppas att våra leveranser kommer snart, jag längtar så tills vi kan börja inreda lite mer på riktigt♥

Skötbord, Troll Lukas blev det

Josefine Barnrum 0 Comments

Skötbord

Vid vårt val av skötbord har vi gått på såväl praktiskt/funktionellt som estetiskt tilltalande.

Vi ville ha ett skötbord med mycket förvaringsutrymme, så att vi kan förvara allt från blöjor och våtservetter till badbalja (då vårt badrum är trångt). Samt att vi gärna ville ha en ”låda” till småsaker så som salvor, termometer, soppåsar och annat smått som ska vara lätt åtkomligt medan vi byter blöja och sköter om vår lilla.

Valet föll slutligen på Trolls skötbord Lukas.

Troll Lukas, bild lånad av Jollyroom.se

Vi har dock inte kommit så långt så att vi har bestämt oss för vilket underlägg vi vill ha till skötbordet, men i och med att det är vitt så går det att matcha med nästan vilken skötbädd som helst.

Mycket kvar att fundera på…

Vad gäller just skötbord och dess tillbehör finns det mycket kvar som behöver skaffas och funderas på. T.ex. saker så som blöjhink, skötbädd som bebisen kan ligga på, febertermometer till bebisen, vilken badbalja vi vill ha och så vidare… Listan på vad en bebis behöver och vad vi vill ha till den är oändlig 😉

Gravidsmycke

Josefine Graviditet 0 Comments

Jag tycker att det är supersött att ha en liten bjällra på magen som ”pratar” med min bebis!
Jag använder mitt gravidsmycke som jag köpt hos Jollyroom.se Jag har använt gravidsmycket av och till sedan jag fick hem det i v.17. Hemma använder jag det inte så mycket, tyvärr, då det är ganska opraktiskt med ett så långt halsband som fastnar när man rör sig i hemmet. Att göra en sådan enkel sak som att plocka i och ur diskmaskinen kan man bara glömma om man, som jag, är lite rädd för att smycket ska gå sönder då det fastnar i något.

Däremot har jag använd det mycket utanför hemmet, när man inte behöver vara praktiskt klädd. T.ex. när jag handlar mat eller går på stan med vänner.

Närbild på hur mitt smycke ser ut samt hur stort det är i förhållande till min hand.

 

 

En film som visar hur högt ljudet är i bjällran samt hur fint hjärtat glittrar.

Ett första inlägg

Josefine Graviditet 0 Comments

Första blogginlägget…

Vad ska man skriva om egentligen? Hur börjar man?

Tja…varför inte hoppa rakt på ämnet?

Bloggen startades för att dela med mig av resan under min första graviditet. I januari 2018 kommer det en liten bebis till oss!
I skrivande stund är jag i vecka 18+0 och har redan fått en rätt så enorm mage, i alla fall för att bara vara i v. 19. Bara för någon dag sedan så blev det officiellt – vi ska bli föräldrar! Hur vi valde att berätta för olika människor i vår närhet kan ni läsa mer om här

För att få en hyfsat kronologisk ordning på inläggen i början av bloggen så har jag lagt in några inlägg daterat tidigare än detta, men detta är ”startinlägget” på min blogg! Inläggen innan detta är alltså enbart daterat tidigare för att få en kronologisk ordning i våra upplevelser och möten.

Hittills har jag mått hyfsat okej ändå, jag menar, min kropp har ju skapat en helt ny varelse! Under den första trimestern mådde jag mest illa på kvällarna, var trött och sliten. Ofta gick jag och la mig vid 20-21 för att jag helt enkelt mådde såpass illa att det enda jag orkade göra var att ligga i sängen och eventuellt slösurfa på ipaden eller se på en film. (I vanliga fall kanske jag inte kommer i säng förrän närmare 23…)

Det så kallade morgonillamåendet kom jag rätt lindrigt undan med, tycker jag. Det räckte ofta med att bara gå upp 30-60 minuter tidigare och ta det lugnt, inte behöva stressa i sig frukost (även om jag absolut inte ville ha, så var jag ju tvungen att äta för att kunna må bättre), så att illamåendet som troligen berodde på en tom mage skulle gå över.

Nu när jag är mitt i andra trimestern mår jag mycket bättre, illamåendet har i princip gått över helt och jag har nästan fått min energi tillbaka. Dock märker jag av att kroppen har blivit tyngre! T.ex. så har jag (återigen) börjat få en hatkärlek till trapporna på jobbet….att gå tre våningar ett par gånger om dagen känns i benen kan jag lova! Det går inte snabbt, men jag kommer upp – och träning under graviditet är ju viktigt så att man är förberedd och orkar med förlossningen sedan.

 

Att berätta för omgivningen att vi väntar barn

Josefine Graviditet 3 Comments

Så fort vi såg plusset på stickan så började vi fundera på när och hur vi skulle berätta får våra närmaste om den fantastiska nyheten. Många vill ju vänta till vecka 12 och det ville ju egentligen vi också, men på grund av att jag blev stor såpass fort så kände vi oss dock tvungna att berätta för familjen ganska så snabbt. Jag ville ju kunna umgås med dem som vanligt utan att behöva gömma mig i tält-liknande kläder, så redan i v. 8 berättade vi för familjen och min bästa vän. Eftersom det blev semestertider ganska snabbt efter gick det ändå att gömma magen för övriga en stund till.

Om presenterna

Vi ville gärna göra ett lite roligt tema kring ”berättandet”. Det skulle helst inte vara helt uppenbart att det var en berättelse om att storken var på väg, utan lite klurigt så de fick fundera några sekunder på vad de hade fått och varför. Det gick hyffsat.

Vår familj får veta att vi ska ha barn

Morfar

Vi funderade länge och väl vad som kunde vara en passande ”morfarspresent”. Vi funderade över vilka kända karaktärer som var morfar, de enda vi kunde komma på var Lotta på Bråkmakargatans morfar, och den klassiska julfilmen ”Kan du vissla Johanna” där Berra letar efter en morfar, men inga av dessa karaktärer gick att ge bort på något fint sätt. Så tillslut kom vi på att han behöver en ny kaffemugg. Att det blev just en kaffemugg var för att han ofta dricker kaffe ur en rätt så sliten mugg med sitt namn på, det är en kär present han fått av en kollega som han haft på jobbet i många år. Då Morfar numera är pensionär så har muggen fått följa med hem och används lika flitigt hemma som tidigare på jobbet. Efter ett par dagars letande både på nätet och på stan hittade vi den rätta muggen.

Morfarspresenten

Morfar tackade artigt för muggen och ställde undan den så att han kunde fortsätta att servera tårta (han hade ingen aning om att vi skulle berätta något så stort, men blev glad att vi kom på besök då vi bor långt ifrån varandra och tyvärr inte ses så ofta och var sugen på tårta – så han överraskade oss med kaffe och tårta!). Vi frågade Såg du vad det var du fick? Ja, en stor kaffemugg svarade Morfar. Titta en gång till. På texten, svarade vi. Efter att lyft upp muggen och mer noggrant studerat texten undrade han Vad menar ni? Ska jag bli morfar?? Japp… Han blev väldigt glad över nyheten, men kände sig lite osäker på om det verkligen var sant så han ville ha bildbevis innan han vågade tro att det var på riktigt.

När vi någon vecka senare hade varit på första ultraljudet skickade vi ett kort på ultraljudsbilden till bland annat Morfar, Ja, nu får jag väl tro att det är sant! Stort grattis än en gång!

Mormor

Mormorpresenten var lite lättare att klura ut än vad morfarpresenten var. Jag har länge önskat mig en fylla-i-bok från mina föräldrar till mina framtida barn, och nu var ju rätt tillfälle att ge bort en sådan bok! Vi funderade även på vilka andra kända karaktärer vi kände till som var mormor, men den enda vi kunde komma på var återigen Lotta på Bråkmakargatans mormor. Så det fick bli en mormorsbok! Då jag tidigare diskuterat just en sådan bok med Morfar hade han gjort klart för mig att han inte var intresserad av att fylla i en så stor bok (det är rätt så många sidor med många frågor). Så under ett tidigare besök hos morfar hade vi diskuterat hans barndom och jag har själv antecknat hans svar och ställt egna relevanta frågor, så att jag ändå har något att minnas och berätta för nyfikna barnbarn om Morfars liv.

Mormor har jag däremot inte diskuterat boken med tidigare, men har en känsla av att hon skulle bli glad över att få dela med sig av sitt liv på ett så fint sätt. Ett minne för livet om hennes egen barndom och delar av vuxenliv! Hon vet även att jag själv som barn hade många frågor om äldre släktingar och älskade att höra henne berätta om sin barndom. Särskilt minns jag berättelsen om när hon hade påssjuka.

Mormorspresenten (lånad bild från Bokus)

När vi gav Mormor paketet (som var tydligt utformat som en bok) skojade hon och sa Åh, jag tror att det är en stor blomsterkvast som sprätter upp ur paketet! När hon fått upp boken så förstod hon direkt vad det var frågan om Åh va kul! Stort grattis! När är det beräknat? 

Farfar

Farfar, som tycker om bilar, alltid bjudit på te och skämtar med ordvitsar fick en passande present som ändå inte var helt lätt att hitta. Här i Göteborg (och kanske på andra ställen också?) vet alla vad en Farfarsbil är, eftersom det varit och är en attraktion för barn på Liseberg. Vi letade efter en miniatyrbil som kunde stå i vitrinskåp eller som annan prydnad, utan att ta för stor plats och ändå vara en fin inredningsdetalj. Efter ett par dagars letande på tradera hittade vi en modell som vi tyckte hade ett tydligt farfarsbilsutseende – dessutom hade bilen en logo från Liptons Tea. Perfekt!

Farfarspresenten (lånad bild från Amazon.com)

Farfar tittade en stund på bilen och tyckte att den var fin. Men det var nog inte förrän vi sade att vi tyckte att han skulle ha en farfarsbil som lampan tändes och han gratulerade med ett stort leende.

Farmor

När farfarsbilen passade så bra ville vi gärna fortsätta i samma stil och hitta något som passade farmor. Vi tänkte på olika seriefigurer och andra farmödrar från böcker, och den som stack ut (och egentligen var den enda bra som kom fram…) var Bamses farmor på höga berget. Eftersom Farmor dessutom bor i ett hus på ett berg passade det extra bra, men att hitta någonting passande som föreställde Bamses farmor var desto svårare. Vi hittade att det hade funnits mjukisdjur i Bamse-serien, men i butikerna fanns bara Bamse, Lille Skutt och några till – ingen farmor. På Tradera hade vi dock tur – en begagnad mjukis-farmor ute på auktion! Så mycket har vi nog aldrig betalat (och behöver förhoppningsvis inte betala igen) för ett gosedjur på 25cm, men vi fick den!

Farmorspresenten

Farmor tittade noga på presenten och tyckte att det var trevligt med ett mjukisdjur, men såg mycket fundersam ut kring varför hon hade fått ett sådant. Ser du vad det föreställer? frågade vi, En björn, svarade farmor. Det är Farmor på höga berget, från Bamse, svarade vi. Då smög sig ljuset på och hon blev väldigt glad.

Farbror

Mjukisdjur tyckte vi var en bra grej att ge som present, både för att de symboliserar barndom och för att de senare kan lekas med när barnet kommer på besök. Till Farbror blev presenten väldigt enkel, eftersom både R och hans bror är uppväxta med Kalle Anka och farbror är ekonom – ja, Farbror Joakim von Anka var ganska uppenbar. Här hade vi också mer tur och en lagom stor version fanns att köpa hos Hiko.se.

Farbrors present (bild lånad av Hiko.se)

Farbror såg också mycket fundersam ut när han packade upp mjukisen ur paketet, som skär sig ganska rejält mot hans i övrigt stilrena inredning. En kortare förklaring behövdes, men sedan önskade han oss lycka till med ett tillhörande grattis.

En intressant sak som vi fick veta medan vi googlade var att det blivit fel i den svenska översättningen i Kalle Anka, Farbror Joakim är egentligen morbror till Kalle Anka. Detta var dock inget vi brydde oss om, då vi alla känner till honom som just farbror här i Sverige. Däremot berättade vi det såklart för vår blivande farbror.

Att berätta för våra vänner, ett urval

  • Min bästa vän E. fick reda på det genom ett ”vanligt” samtal, där vi fikade hos henne. Hon tog fram fika till oss och Rikard säger utifrån ingenstans att Vi tog med en bulle till fikat också…men den är inte riktigt färdig än. Det tog någon sekund innan hon förstod, sedan kom världens leende!
  • R’s nära spelkompis fick reda på det genom att de skulle spela Rocket League, och R frågade om kompisen B sköt skarpt idag (så de kunde vinna..) varpå B kaxigt svarade skarpare än dig iallafall. R hävdade motsatsen, B bad om bevis och fick en ultraljudsbild som svar. Den har du googlat fram! Nix…
  • En av mina andra nära vänner T. fick reda på det strax innan vi skulle gå på Green Day konsert. Jag kände att det inte var annat än juste att berätta för henne, då jag inte var säker på att jag skulle må så bra hela kvällen… Hon fick reda på det ett bra tag innan det var ”offentligt” så att säga. Som tur var så orkade jag med hela kvällen och fick uppleva ännu en helgrym spelning av dem!

Bild från Green Day konserten

 

Facebook

Vi väntade länge med att dela med oss av nyheterna på facebook,  dels på grund av att jag ville berätta face to face till mina kollegor innan de får reda på det ”bakvägen” via facebook, och dels för att jag själv ville berätta för chefen att jag var gravid och så småningom kommer att bli föräldraledig. Eftersom jag har 2 olika jobb så har jag flera kollegor och olika chefer att prata med, så det har tagit sin lilla tid att få kontakt med alla och kunna berätta vid ett lämpligt tillfälle. Dessutom ville vi gärna vänta tills de magiska 12 första veckorna hade passerat, dels för missfallsrisken men även för att vi gjorde ett KUB-test som vi ville ha svar på innan vi berättade för alla.

Själva inlägget blev ett kort på bebismagen samt en status där vi enbart använt oss av facebooks anpassade statusuppdatering där vi skrev ”väntar med R” med en bebisemoji intill.

Facebookbilden som berättade för alla om vår stora nyhet!

Att välja mödravårdscentral

Josefine Graviditet 0 Comments

Vi var tveksamma i början om vi ville skriva in oss på ”vanliga” mvc eller på en privat mödravård. Efter en del research och diskussioner om vad vi ville få ut av den mödravård vi valde att skriva in oss på, valde vi ”vanliga” mvc. Vi utgick mest ifrån att vi visste att på mvc skulle vi bli indelade i en föräldragrupp med föräldrar som var ungefär i samma graviditetsvecka som vi själva var i vår graviditet.

Första kontakten med mvc

Vår första kontakt med mvc var en föreläsning för nygravida vilken vi gick på redan i v. 6+0, där de gick igenom vikten av att äta rätt och röra på sig under graviditeten samt hur skadligt alkohol, droger och tobak är för fostret. Det var en givande föreläsning tyckte jag, främst mot slutet när sjukgymnasten höll sitt föredrag om foglossning, ryggont och mycket mera. Resten hade jag ju koll på innan jag blev gravid, men foglossning och hur det fungerar var något nytt för mig. Visst hade jag hört om det innan, men det var inget jag själv hade läst om.

Första besöket på mvc – inskrivningen

Vårt inskrivningssamtal var i v. 7+5 och det var bara ett samtal med en barnmorska. Det skapades en journal och vi fick massor av information och broschyrer med oss hem att läsa. De tog några olika prover på mig och skrev in värdena i min journal, bland annat fick vi veta att jag i v. 20 bör börja med extra järntillskott utöver mina multivitamintabletter för gravida.

Vi bokade även in en del av de tider då vi ska besöka mvc, vi bokade RUL (rutinultraljud) och KUB-test. KUB-testet kunde de dock inte hjälpa oss med, då de ej hade någon ledig tid under den aktuella graviditetsveckan för oss då det hamnade mitt i början av sommarsemestern, detta fick vi boka privat.

Hur nöjda är vi?

Då det känts som vi haft problem med vår mvc sedan starten så funderar vi i skrivande stund på att byta till Barnmorskegruppen. På mvc har vi haft problem att boka tider då de inte lyssnar på våra önskemål, utan hela tiden föreslår tider som är precis tvärsemot vad vi önskar. Vi har även fått problem med vårt inbokade RUL (mer om det här).

Eftersom vi har gjort KUB-testet på Barnmorskegruppen och genom testet så känner vi redan att vi har fått en bättre kontakt med dem än vår nuvarande mvc. Vi har även bokat in vårt RUL hos Barnmorskegruppen (mer om det här), och vi har så mycket lättare att få tider som passar oss på Barnmorskegruppen än vad vi hittills har haft på mvc. Vi känner väl lite att om det ska vara så krångligt att ha med mvc att göra så är det kanske ingen idé att stanna kvar där…? Det är ju trots allt ca 23 veckor kvar, och besöken kommer bara att bli allt tätare!

KUB-test privat i Göteborg

Josefine Graviditet 1 Comment

Att göra eller inte göra ett KUB-test

Redan innan jag var gravid hade vi diskuterat fosterdiagnostik en hel del, och vi var helt överens om att vi ville göra ett KUB-test. Vi hade diskuterat för- och nackdelar samt kommit fram till vår ställning beroende på vad svaret på testet skulle visa.

Det är ett Kombinerat Ultraljud och Biokemiskt prov (blodprov) som visar de olika trismoierna 13, 18 och 21. Trisomi 21 är mer känt som Downs Syndrom och testet visar hur stor eller liten sannolikhet det är att just ditt barn bär på någon av dessa trisomier. Visar testet att det är hög sannolikhet att barnet bär på någon av dessa trisomier kan testet behöva att kompletteras med ytterligare test så som exempelvis NIPT eller fostervattensprov.

Testet – så upplevde vi det

Då vi valde att bli inskrivna på den ”vanliga” mödravårdscentralen och blev gravida under våren, så fanns det ingen ledig tid för oss att göra KUB-test inom ”vanliga” mvc. Detta på grund av att när vi var såpass långt gångna i graviditeten att det var dags för KUB-test så hade flertalet utav Göteborgs mvc stängt på grund av sommarsemestrar. Så vi blev tvungna att söka oss privat, vårat val föll på Barnmorskegruppen, då vi redan tidigare funderat på om vi skulle välja att skriva in oss på just Barnmorskegruppen eller gå till vanliga mvc.

När vi bokade tid hos Barnmorskegruppen fick vi ingen annan information om KUB-testet än den information vi redan fått på mvc samt googlat oss till.

Steg ett i KUB-testet är att lämna ett blodprov, vilket vi bestämde att jag kunde göra själv. R kände inte att han var tvungen att ta ledigt från jobbet för ett blodprov, vi hade dessutom tid för ett tidigt ultraljud hos mvc direkt efter, så vi bestämde oss för att mötas efteråt, utanför mvc istället. Allt detta gjorde vi i v. 10+5.

Vad vi inte visste var dock att redan på Barnmorskegruppen innan de tog ett blodprov på mig, var att de ville göra ett ultraljud för att se så att allt såg bra ut samt hur många foster det fanns. Detta eftersom ett KUB-test inte är lika tillförlitligt om det är mer än ett foster. Jag blev ganska ställd och visste inte riktigt vad jag skulle svara när de bad om lov att få göra ett ultraljud – det innebar ju att jag dels skulle göra två ultraljud på en och samma dag(vi hade läst lite om ultraljud och var tveksamma till om det kunde ha någon påverkan på fostret), dels så innebar det att jag skulle få vara ensam i mitt första möte med bebisen! Hur skulle jag göra? Jag berättade dilemmat för barnmorskan, och vi kom gemensamt fram till att jag skulle göra ett ultraljud här och nu, och att jag inte skulle berätta för R att jag redan hade gjort ett extra ultraljud förrän efteråt. Gissa om jag hade svårt att hålla mig från att berätta!

Steg två i KUB-testet är ultraljudet, här var givetvis R med hela tiden. Detta gjorde vi i v. 12+4. Ultraljudet var ett vanligt ultraljud, där vi fick se extra mycket av bebisen. Vi fick se båda armarna och båda benen – en riktigt livlig krabat bor där inne! Vi fick även se hjärnan, hjärtat och ryggraden. Sedan såg barnmorskan en himlans massa mer saker som vi hade svårt att se på den svartvita bilden.

Efter att ultraljudet var klart fick vi en bild utskriven att ta med hem. Vi fick även samtala med barnmorskan om vad hon hade sett och vad testet kommit fram till. För våran del kunde det inte ha gått bättre – testet visade lägsta möjliga risk för alla tre trisomier!

Ultraljudsbilden vi fick med oss hem från KUB-testet

Fördel med att göra ultraljud på privat klinik

Vad jag upplevde som väldigt positivt med att göra KUB-testet på Barnmorskegruppen var att vi fick se hela ultraljudet på en stor tv – ca 40″. Det innebär att jag som mamma får en klar och tydlig bild av vad som händer i magen. När vi gjorde ett vanligt ultraljud på mvc fick vi bara se på den lilla skärmen, det var svårt för mig att se eftersom jag inte kan röra mig något för då ändras eller rentav försvinner bebisen ur bild.

Eftersom KUB-testet ändå är en relativt lång ultraljudsundersökning så var jag glad att vi blev tvingade att göra den på en privat klinik så att jag också kunde vara med och se allt som hände på skärmen.